Euskefeurat logga


LILLPITEVISAN
  C
I heit Jan-Karlscha-Manne
     F
o jär frå bonnalanne
  G
o pappa men heit Janne
                      C
o jär åofantlit rijk.
 
Ini feuse ha vä kräka
    F
tohunnra får som bräka
  G
o fjoårtan kåo som lä’ka
                     C
ini eitt gösseldijk.
     F
O ingar männisch kan väl tråo
      C
vo bönnren få gå an o gnåo
        G
för mjöLk en trättan, fjåortan kåo
                      C
hä går nu it så jett.
 
O söstra men, a Emma
hon kom sä öti kLämma
ja reint eut i dilämma
så neu jär morsa gaarn.
Som ång o präkti fåor’a bort
att tjeen ein bätter herrskapssort
så tjällinga sa -"Håva jä hort
hon fåor åt huvustan."
Men ätt i år tråo i nä var
då komme na heim vä i twillingpar
o a Emma sa att ångas far
han gåode så kwickt förswann.
 
En Nicklas-Karlscha-Franse
o je vä våor o dansche
ein kwel då hä eutspann sä
ein strid på liv o död.
I fLåsa just ein schottis
o låsse våra fLott kis
då raaLe nä -"HÄLLPOTTIS
VO DÖ NEU SKO FÅ BLÖ".
Då snoL i fjäll ini e hörn
o raaLe som ein såre bjärn
-"KARL-AXEL LÄS NÖ FORT EIN BÖN"
o snoL den tarmen eut.
I sövd’n vä ein sinkadeus
som om en våor ein litta leus
sen la i in ein hekto sneus
o dansche som föreut.
 
I Lellpit sko jä veta,
träffd a Sara-Greta,
ein kwel, oj vo hon streta
emåot men i geck an.
Ini fårstugon eut vä kLive
o i tåo’a runt om live
o sa -"Hä står no skrive
opi stjärnen neu minsann
att deu som freu sko vaaL mä kär."
Då sad’a -"Kom mä it så när
dö hav sa dåLi atmosfär
så kors i åll men tij."
Men om i å sneus it få må väL
så schwelt i heller reint iheL.
Så därför sa i kwickt -"FarväL",
o fåor åt Swensbojn heim.
 
Text: Thorsten Nyberg. (Orig. Byskevisan)
      Vi har lärt visan av Fingal Åström från
      Pålmark och måhända är det han som översatt
      visan till "Ärans och hjältarnas" språk.
Musik: M. Nilsson