Euskefeurat logga


SOMMARENS SISTA KVÄLL

    Am                                   Dm Am
Det känns som om allt håller andan,
 
sa gamle Emanuel.
                                Dm Am
Han hade vitskjortan på sig
 
och det var sommarens sista kväll.
     E7                 Am
Vi satt på soffan inunder rönn’
      E7                      Am
och kände en aning av höst.
     E7                         Am
Vi satt där och tittade ut över sjön
                                       Dm
när han plötsligt sa, liksom högt för sig själv
       E7                      Am
och med eftertänksam röst.
                E7
        - Ett liv är kanhända
                 Am
          att liksom en slända
               G                        C     E7
          få flyga en enda, skälvande dag.
          Am
          Sen blir det afton
              Dm
          och man tappar kraften
                E7                            Am
          och känner sig gammal och svag.
 
Det liv som jag själv fick att leva
var som en lång arbetsdag.
Så nu känns det skönt att få sitta
ner för att vila ett slag.
Då börjar tankarna vandra,
tillbaks längs den väg man har gått.
Då minns man alla dom andra
som också slogs för en bättre tid
fast det mesta var fattigt och smått
           Och man faller ifrån
           men livet går vidare
           och hur man har brukat sin tid,
           bestäms utav vilket
           sorts liv som man lämnat
           efter åt dom som tar vid.
 
Dom drömmarna som vi bar på
var inte om ära och guld.
Nej, vi drömde om människovärde,
för barnens och barnbarnens skull.
Och visst var det bra det som hände,
att den ständiga hungern försvann,
att vi slapp allt bostadselände,
men det kan inte hjälpas, ändå så känns det
som om drömmen aldrig blev sann.
 
Fast några kom ju att leva
hela livet med vitskjortan på.
Och fast jag slet ont och for illa
vill jag inte byta ändå.
För sviker man dom som står nära,
sa gamle Emanuel,
då blir skymningen bitter att bära
och vi satt på soffan inunder rönn’
och det var sommarens sista kväll.
 
Text: R. Eriksson
Musik: R. Eriksson