euskelogga


VAGGVISA

C
Sov, min lilla slåttardräng.
E7-9             Am7
Vila från din slåtteräng.
Gm             C  Fmaj7
Sömnen och en egen säng
Em         Am
är som gudagåvor.
C
Håret ditt av solen blekt
E7-9       Am7
när du arbetat och lekt
Gm         C  Fmaj7
och ditt ansikte så vekt
    Em           Am
och öppet när du sover.
 
Am      Em  Am
Inte är det länge sen
       Dm                   Am
som jag var barn som du, min vän
       Dm                Am
och rädslan var en följesven
       G                  Am
man ständigt skulle bära.
             Em      Am
Snorig, liten, rädd krabat.
Dm              Am
Många ungar, ont om mat,
Dm               Am
lungsoten som sängkamrat
       G               Am
och döden alltid nära
 
Åtta syskon, kammarn trång.
Nån som hostar natten lång.
Vems blir turen nästa gång?
Vem ska döden välja?
Fyra gånger fick min mor
sätta på sitt svarta flor.
Tre små systrar och en bror
såg hon jorden svälja.

Vila nu din späda kropp.
Tiden vandrar i sitt lopp.
Tids nog ska du växa opp
och ha din egen plåga.
Sommarvinden, mild och ljum,
dansar utanför ditt rum,
långt från sanatorium
och dödens matta låga.
 
Text: R. Eriksson
Musik: Egon Fredriksson/ trad