Euskefeurat logga

VI SJÖNG "ARBETETS SÖNER"

Jag minns det precis som om det var i går
hur jag började nere på sågen
O jag var väl inte mer än en tolv tretton år
men ändå kan jag komma ihåg än
Den första morron när vi gick hemifrån
farsan o jag, o vad jag var mån
om att visa att jag var en arbetets son
och inte längre ett barn

O vi sjöng arbetets söner
för farsan var socialist
o vägen var lång
o han sjöng den gång på gång
o så lärde jag mig den till sist

Ja jag börja i brägårn o där blev jag kvar
o så blev det familj att försörja
o man slet ont o axelbar
o trettitalet det börja
Ja sen trettiett ja jag minns det så väl
när vi hör de om dom som hade skjutits ihjäl
O det minnet har bränt sig fast i min själ
Som ett sår som aldrig kan läka

O vi sjöng arbetets söner
på demonstration efteråt
o vi var många som gick
o i varenda blick
syntes har o förtvivlan o gråt

O sedan så kom ju då trettitvå
detta år av förnedring o kränkning
när vårt eget förbund och Metall dom skrev på
fast arbetsgivarna bjöd lönesänkning
Men Pappers ledning var mer radikal
Där fick medlemmarna själva göra sitt val
o enigheten var så gott som total
o massastrejken den börja

O vi sjöng arbetets söner
o stödarbetet tog fart
o vi var många från sågen
som gick med i tågen
o som samla in pengar o mat

Men Lo gav inte en enda kopek
nej inte ett öre från kassan
o ledningen inom transport ja dom svek
o vägra blockad utav massan
Men ni skulle vart med då när brytarna kom
O vi stod där vid Pitsund o hejdade dom
O bussarna tvingades att vända om
Ja det är sån som man gärna vill minnas

O vi sjöng arbetets söner
Vid Clemensnäs massafabrik
Polisen gav eld
o två stycken föll
för deras mausermusik

Strejken tog slut efter sex månaders tid
När hunger drev dom tillbaka
Men nog är det bättre att förlora en strid
än att jämt tiga still och försaka
visst kan man vackla till under slaget
men vi stretar vidare i bärarlaget
o stapeln den växer ett varv i taget
Under stabbläggarns händer

O jag sjunger arbetets söner
fast rösten är gammal och svag
fast det är lätt att man sitter
o blir lite bitter
när man ser hur ledning idag

Även dom sjunger arbetets söner
men inte fan kallar jag det för sång
för dom tycks ha glömt
alla drömmar vi drömt
om arbetets seger en gång

Text Ronny Eriksson
Musik Eric Bogle