euskelogga


BLUEBIRDS FRÅN KALL

Am
Det var Bluebirds från Kall
       E
ett troget mogenband
               Am                E           Am
som hade spelat på vartenda stadshotell
                                 Dm
o på vartenda Folkets Hus
             G                  C
i norra delen av vårt land
               Dm             Dm/F                E
Det var i början utav mars o det var kväll
              Dm
- Det är bäst Lappen kör
                E
- Han kan häva en sladd
     Dm       G                     C    E7
sa kapellmästaren där han satt
       Am                        A/C#
O Karl Strandberg från Glommers
        Dm         Am
som var hemmastadd
                           E7                    Am
i trakten övertog orkesterbussens ratt

Bussen var en Chevrolet
utav årgång åttitre
det var spårigt o moddigt o glatt
efter väg 95
o snön vräkte ner
medan kvällen sakta övergick till natt
- Nå vad säger du Karl
sa orkesterns basist
får vi blossa o ta oss en rast
O Karl Sandberg var nödig
o sade - Javisst
o stanna bussen o sedan satt dom fast

O dom knuffa o sköt
o dom tog o dom gav
men den snön den var helt skoningslös
Det blev is i förgasarn
så motorn la av
o där stod dom i natten o frös
- Låt oss gå, sa dom andra
nu har vi fått nog
men Karl Strandberg han skrek - jag blir kvar!
Ty min pappa han kommer nog
snart med sin plog
efter vägen - Jag litar på far!

Det var Strandberg den äldre
med värkande gikt
som den marsnatten råka ha jour
med sin plogbil i Glommers
vägmästardistrikt
o nu satt där på sitt vägkontor
o slog upp ur sin termos
sitt medhavda te
uti fem stycken muggar av plast
till de fem frusna vandrare
han tagit me
som därute i natten kört fast

          Am
- Var det Bluebirds ni sa
          E
- Var det Bluebirds från Kall
      Am         E         Am
Herre jävlar var är då min pojk
                Dm
o han satte sig tyngd
     G          C
utav sorg på en pall
      Dm                 E
och begynte en sorgefull jojk

Gubben Strandberg strök av sig
sin mössa av skinn
o hans frågande blick krävde svar
o kapellmästarn reste sig
sorgsen i sinn
o sade som sanningen var
- Visst är det sorgligt,
ändock är det sant
att kulturrådet dräpte Er son
Ty om dom bara hade
beviljat en slant
hade vi haft mobiltelefon

Text: R. Eriksson
Musik: D. Engman