Euskefeurat logga


LINGONRAPPEN

Vi hade lämnat vår bil så där en sju åtta mil
upp efter vägen som går emellan Töre o Gällivare
Rustad till tänderna med hinkar i händerna
o påsar i fickorna o konten på ryggen
bar det av ifrån vägen o jag tänjde på stegen
för där borta i fjärran fanns en lovande glänta
o det svikta i knäna där jag gick mellan träna
det var då som jag hörde hur hon ropade -

Vänta!
Här finns det bär!
Stanna nu!
sa min fru o börja plocka här o där
av det lilla som där fanns
Sen!
Lilla vän!
svara jag men vi ska väl ändå söka lite än
om det finns nån annan stans

              G                                 D       G
O sedan så småningom så gav hon efter o kom
                  Am                          C        D
och jag tog täten o liksom bana väg i terrängen
         G                     D                 G                  Am
över myr o morän o moras bar det hän o jag gick först
                            C                D
o min fru hon kom bakefter på slängen
      G                                 D             G
då såg jag en sänka där jag väl kunde tänka
            Am                       C                D
mig att tuvorna skulle ge belöning med ränta
          G                                   D            G
så jag for som en älg emellan björksly och sälg
            Am                                  C
det var då som jag hörde hur hon ropade -

D     
Vänta!
 Em               Hm
Här finns det bär!
            A
Stanna nu!
           D/F#                            G
sa min fru o börja plocka här o där
                                A
av det lilla som där fanns
Em
Sen!
      Hm
Lilla vän!
            A          D/F#                        G
svara jag men vi ska väl ändå söka lite än
                           C        D
om det finns nån annan stans

Men jag lyckades locka henne att sluta plocka
o gå vidare för jag sa man kan aldrig veta
vad som finns längre bort i fall man går alltför kort
o inte hittar man nånting om man inte vill leta
o en sann visionär är väl inte den som begär
att dom segrar han vinner alltid är lättförtjänta
men med vilja av stål strävar han mot sitt mål
det var då som jag hörde hur hon ropade -

Vänta!...

När sen jag satt där och glodde hur hon gneta o gnodde
runt mellan lingonen som växte helt solo
Ja då såg jag mitt liv i ett nytt perspektiv
o jag förstod Mao-Tse-Tung, Karl Marx o Marco Polo
o alla andra personer med stora visioner
Ja även Reefat El-Sayed med sitt Fermenta
såg väl himmelen skymta medan alla förkrympta
förgrämda förskräckt stod o ropade -
Vänta! Ja vi är några få som jämt tvingas gå
med orons igelkott i våra sargade bröst
o i stiglöst land går vi väl vilse ibland
när vi söker oss fram emot ropandets röst
Men dom flesta dom gnetar o sliter o stretar
förnöjsamt o lämnar väl aldrig sin glänta
men när skymningen faller o fäller sitt galler
Ja då står dom där inne o ropar sitt -

Vänta!

Text: R. Eriksson
Musik: D. Engman