euskelogga


VÅRVISAN

Å nöu så ha i tänkt ått sjåong än litn beit
för jä ållihåop som håva köme heit
opå måLe som vä håva jeen i Peit
i tråo no ått jä förstå’e
Råolit hä jär ått samLes nagar gang
e afta få et nagän våra twär å trang
å stå å sete steL å stoiv som en stang
vell man våra gLad no går’e

Våorn han sko fäl koma nöu snart
vä’n mäir’n vanlit hiskäli fart
å han sko sjåongäs ein, hä jär jo klart
åt tisdasaftan som vanlit
Vintärn ha vöre både kål å lang
å mäir snön än vo vä minnäs nagar gang
å sjåong då högt å räint å manlit

Då tjäLan ha gått opp, å löuva sprocke öut
å jåoLa sko brökes, skåoLa jär slöut
då sjåong vä no mäst wår å äin ät egen tröut
så lääng som hä jär sommarvärmen
Äin far åt Stjälät, äin far åt Peit
Äin far dell fjälls än ann bå heit å deit
å fLäir bårtei åss håva mäir’n vanlit sleit
å gnåo å swäittes e stjåortärmen

Män nöu då vä håva köme åss heit
för ått ståij å sjåong å kansch ita åss äin beit
så stjiick vä åckså läisamhäita enda deit
man ha så råoLit som man djär’e
KLämmen nöu ei, å trallen allihåop
hä jär bättär än appLåd å braovoråop
åså släpp i stå å bock som e håLvståop
kLämmen ei, jä håva fäl et tappe väre

Text: Axel Berglund
Musik: Trad.