VAGGVISA C Sov, min lilla slåttardräng. E7-9             Am7 Vila från din slåtteräng. Gm             C  Fmaj7 Sömnen och en egen säng Em         Am är som gudagåvor. C Håret ditt av solen blekt E7-9       Am7 när du arbetat och lekt Gm         C  Fmaj7 och ditt ansikte så vekt     Em           Am och öppet när du sover.   Am      Em  Am Inte är det länge sen        Dm                   Am som jag var barn som du, min vän        Dm                Am och rädslan var en följesven        G                  Am man ständigt skulle bära.              Em      Am Snorig, liten, rädd krabat. Dm              Am Många ungar, ont om mat, Dm               Am lungsoten som sängkamrat        G               Am och döden alltid nära   Åtta syskon, kammarn trång. Nån som hostar natten lång. Vems blir turen nästa gång? Vem ska döden välja? Fyra gånger fick min mor sätta på sitt svarta flor. Tre små systrar och en bror såg hon jorden svälja. Vila nu din späda kropp. Tiden vandrar i sitt lopp. Tids nog ska du växa opp och ha din egen plåga. Sommarvinden, mild och ljum, dansar utanför ditt rum, långt från sanatorium och dödens matta låga.   Text: R. Eriksson Musik: Egon Fredriksson/ trad