Euskefeurat logga


FLYKTINGARNA

              D                               A
Jag tog på mig skjortan, drog på mig byxorna,
                       D                     E
tog stövlarna på och knallade ut
                           D                             A
jag gick bort till vebon och tog en av yxorna
                                             E
Nu var det över. Nu var det slut.

A
Nere vid sjön såg jag föräldragården
                                                        D         E
där min mamma bott kvar fram till att ålderdom
           A
och demens tvingat in henne på åldringsvården
                                                E
Ända sen dess hade kåken stått tom               

              Det var nångång i slutet av sommarn det hände
               jag fick besök utav sonhustrun min
               Hon bad om hjälp för några hon kände
               Inom en vecka så flytta dom in

Språket det kunde jag inte begripa
Men med miner och gester kom vi en bit
Jag förstod att dom satt i en helvetes knipa
och att det var därför som dom kommit hit  
             
               Svårast av allt var nog ändå att fatta
               att dom som hade lämnat sitt hemland och flytt
               Här blev förhörda och ifrågasatta
               och tvingades hålla sig gömda på nytt

Kvinnan hon genomled sömnlösa nätter
Med lamporna på för att känna sig trygg
Mannen bar märken från cigaretter
Som vakterna hade bränt in i hans rygg
              
               Pojken var ängslig, vem kunde väl veta
               Vad han varit med om för slags jävulstyg
               Men jag såg när jag gick till sjön för att meta
               Hur pojken smög efter och titta, i smyg

Sommarn blev höst. Hösten blev vinter.
Mörkret var tungt. Vintern var svår.
Sonhustrun kom med julhyacinter.
Vi överlevde. Vintern blev vår.               

               Han laga köksklockan som hade stannat
               sen blev han tårögd och krama min hand
               Hon bjöd på bröd som smaka nåt annat
               Hon sov med lamporna släckta, ibland

Pojken han övervann tvivel och tvekan
Han fick ett metspö som bara var hans
Ibland så satt vi i timmar i ekan
Allting var enkelt, Framtiden fanns.           

           Klockan fyra på natten, med utvisningsorder
           Kom åtta poliser. Aktionen var snabb.
           I båthuset väntar ett metspö. Det står där
           och väntar förgäves på en femårig grabb

Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå mer
Flaggan den postar jag väl till regeringen
Flaggstången den ska jag fan hugga ner               

               Det sas att dom saknade skäl att få stanna
               Medmänsklighet. Ajöss och farväl.
               Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
               Är det dom eller vi, som mest saknar själ
           
Text: Ronny Eriksson
Musik: Per Isaksson Dan Engman