FLYKTINGARNA
D A
Jag tog på mig skjortan, drog på mig byxorna,
D E
tog stövlarna på och knallade ut
D A
jag gick bort till vebon och tog en av yxorna
E
Nu var det över. Nu var det slut.
A
Nere vid sjön såg jag föräldragården
D E
där min mamma bott kvar fram till att ålderdom
A
och demens tvingat in henne på åldringsvården
E
Ända sen dess hade kåken stått tom
Det
var nångång i slutet av sommarn det hände
jag
fick besök utav sonhustrun min
Hon
bad om hjälp för några hon kände
Inom
en vecka så flytta dom in
Språket det kunde jag inte begripa
Men med miner och gester kom vi en bit
Jag förstod att dom satt i en helvetes knipa
och att det var därför som dom kommit hit
Svårast
av allt var nog ändå att fatta
att
dom som hade lämnat sitt hemland och flytt
Här
blev förhörda och ifrågasatta
och
tvingades hålla sig gömda på nytt
Kvinnan hon genomled sömnlösa nätter
Med lamporna på för att känna sig trygg
Mannen bar märken från cigaretter
Som vakterna hade bränt in i hans rygg
Pojken
var ängslig, vem kunde väl veta
Vad
han varit med om för slags jävulstyg
Men
jag såg när jag gick till sjön för att meta
Hur
pojken smög efter och titta, i smyg
Sommarn blev höst. Hösten blev vinter.
Mörkret var tungt. Vintern var svår.
Sonhustrun kom med julhyacinter.
Vi överlevde. Vintern blev vår.
Han
laga köksklockan som hade stannat
sen
blev han tårögd och krama min hand
Hon
bjöd på bröd som smaka nåt annat
Hon
sov med lamporna släckta, ibland
Pojken han övervann tvivel och tvekan
Han fick ett metspö som bara var hans
Ibland så satt vi i timmar i ekan
Allting var enkelt, Framtiden fanns.
Klockan
fyra på natten, med utvisningsorder
Kom åtta
poliser. Aktionen var snabb.
I båthuset
väntar ett metspö. Det står där
och
väntar förgäves på en femårig grabb
Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå mer
Flaggan den postar jag väl till regeringen
Flaggstången den ska jag fan hugga ner
Det
sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet.
Ajöss och farväl.
Fast
jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är
det dom eller vi, som mest saknar själ
Text: Ronny Eriksson
Musik: Per Isaksson Dan Engman